Mitt liv har dom senaste månaderna präglats av sorg.
Av sjukdom, skräck, svek, familjetragedier och ondska. Och precis som med allting annat i livet, när en sak går dåligt – blir allt dåligt. Allt som skulle bli så bra med flytt, jobb och nytt liv blev bara pannkaka. Inget blev som jag tänkt mig. Och den senaste månaden har jag bara haft en sak i huvudet. Sorg. Till och med saker som jag borde hoppa och skrika av glädje av, har gjort mig ledsen. Just nu känns det som om jag letar i mörkret efter något att ta tag i. En trygghet. Någon som säger: ”Det kommer ordna sig” och även om jag vet att vissa saker inte kommer bli som förut så kanske det kan vara en viss tröst.
Jag försöker blicka framåt och intala mig själv att saker och ting kommer bli bra..
men just nu är jag bara förkrossad och slut mentalt.
